På något sätt så har min blogg blivit en glad blogg. Ja, det är iofs inte så konstigt. De som känner mig beskriver mig oftast just så där - glad. Jag har dragit mig för att skriva nu när jag har varit lite mindre glad, men nån måtta får det va, eller hur? :-)
Vet inte riktigt vad det är med mig heller. Skyller på sluta-amma-hormoner i kombination med den här jobbiga värmen. Där ser ni.. inte ens skön sommar tycker jag är skön! Måste vara nåt fel på mig :-) Jag har börjat ifrågasätta mig själv för mycket. Mig som mamma. Mig som karriärkvinna (snart dags att gå tillbaka till jobbet). Mig som scrappare. Min kreativitet. Mitt intellekt. Ja.. mitt liv helt enkelt. Sen så har jag fått för mig att jag inte alls gillar min nya jag-har-fött-barn-kropp. Löjlig som jag är.. för egentligen är det väl inge större fel på mig.. men ni vet säkert hur det är.. Det ultimata vore om jag kunde gå ner de sista 2-3 kg o få tillbaka min vältränade mage, fast utan att träna. Testade att springa i veckan. Fy f*n.. det var allt annat än skönt :-) Att inte tala om hur gärna jag vill ha mina bröst tillbaka!!! Så jag har även börjat ifrågasätta mitt utseende. Min sexighet...
Men samtidigt så vet jag att jag har alla skäl här i världen för att vara lycklig. O inget annat än lycklig! Sjukt det där...
Har kommit fram till att jag inte gillar sommar! Trodde att jag skulle ha mer pysseltid när min man gick på semester, men icke. Nu ska man helt plötsligt umgås o hitta på saker! Va? :-D Jag hade ju mina sköna rutiner med lillskruttan. Vi leker o myser. Sen sover hon o jag scrappar. Nöjd mamma. Nöjd dotter. :-) Men så funkar det inte riktigt nu... suck... Men visst, lite har jag pysslat. Har gjort två DT-alster till Magdas, fast dem får jag visa upp här först om några dagar. Men jag lovar.. Jag lovar här och nu att jag ska bli bättre på att ta mig lite scrapp-ro och börja skapa igen! Saknar det... Saknar känslan när en idé föds. Saknar lyckan när idén blir nåt man kan ta på. Saknar mina bloggrundor. Saknar era rara kommentarer... Egentligen så är det inte så mycket mer än det jag behöver för att bli lite gladare igen :-)
Igår träffade jag en underbar kollega. En favvis. Ni vet en sån människa som har den där lycko-piller-effekten på en! Det behövde jag... Svävade bland moln en liten stund efter vår lunch. Mer sånt tack!
Vet ni vad mer gör mig glad? Kort som detta:
Jag hoppas att jag snart ska väcka skapar-glädje till liv igen. Igår kväll gjorde jag ett kort till Magdas. Ikväll ska jag nog sätta mig o pyssla igen. Hade riktigt kul igår, så jag får väl försöka att hålla ångan uppe nu ;-)
Om du har orkat läsa allt det här - tack! Orkar själv inte korr-läsa det. Det är säkert långt o gnälligt o osammanhängande.. men jag behövde skriva av mig.. ni vet.. tömma hjärnan lite innan jag kan fylla på med lite gladare saker igen ;-)
Stor (lite varm o klibbig) kram på er!
9 kommentarer:
KRAM helt enkelt.
Åhh Alex...Såå gulligt, såå ärligt, såå naket..ni härliga 80-talister (nu låter jag som en gammal kärring :p ) men ni har alldeles för höga krav på er och ändå är ni de bästa - så starka, så fulla av självförtroende, så modiga o vågar vara er själva och allt det har du! Om din man tycker att du är den finaste i världen - då är du det! om din dotter tycker du är den bästa mamman i hela världen - så är du det! och jag tycker att du är det mest kreativa scrapparen i hela världen - då är du det!
Kom ihåg att livet ÄR förändring och att sommaren tar slut!
P & K på dig!
/Nenne
Vet du. Det här visar ju bara att du är en HEELT vanlig människa! Det går ju upp och ner. Jag tycker mina hormoner spökar och gör mig glad och ledsen och jag har inte fött några barn. Jag säger bara stackars den man som får stå ut med mig när jag blir gravid!
Unna dig lite lyx, vardagslyx. Ta en lång dusch och smörj in dig i någon kräm som luktar gott. Men man måste ju faktiskt få vara lite nere också. Stressa inte över det. Glädjen och skaparglädjen och allt kommer tillbaka igen! Och vad gäller skaparglädjen har jag absolut inte märkt av nån dipp. Du är precis lika duktig och inspirerande som alltid :) Tackar och tar emot!!
Modigt inlägg. Tror att alla normala människor kan sitta, precis som jag, och nicka och känna igen sig!
Kram på dig!!
Jag känner igen mig på pricken!! Men du, det är ju faktiskt inte så konstigt att livet går upp och ner ibland. Du har ju länge haft värsta scrapflytet och varit glad, fått massa DT-uppdrag och annat kuligt - och tillslut måste man väl låta sig vara lite låg också. Det går ju över :) Och ang. din kommentar om att umgås, så är jag likadan där med. Vadå umgås?! ORKA! :) Jag vill ju bara pyssla med mitt ;-) Samtidigt kan ett roligt besök göra att allt känns mycket lättare, som när du träffade din kollega. Stora kramen!
Känner så väl igen mig i det där med dina hormoner!! Nu är det ju ett år sen jag gick igenom det där - för andra gången - så denna sommaren är det lättare. Försök att glädjas åt din lilla, underbara familj, och ta resten när det kommer. Stressa inte med de få resterande kilona, att undra över karriär när man varit mammaledig är fullt normalt, och du ÄR världens bästa mamma för din lilla tös!!
Du är snart uppåt och glad igen, passa på och njut av att få vara lite låg. Man kan faktiskt njuta av det!! Choklad nerbäddad i soffan/sängen framför en bra film, låååånga bad med lyxiga badbomber och tända ljus, stunder då du bara ÄR!
Haha! Hör på mig, va?! Tror ni att jag följer alla de där råden själv?!?! Näe, när ska jag ta mig tid till det?? ;-)
Men vännen då... *kramar om*... Ta det med ro.. livet är ibland upp å ibland ner... jag brukar tänka att man ska må lite piss ibland för att uppskatta de bra sakerna när det är bra... men det är inge roligt att må taskigt.. å känner också igen mig i det du skriver.. Men nu är jag sååååå gammal ;) att jag lärt mig att ta det med ro.. men det tog ett antal år.. Hoppas du också kan se att låga perioder också är en del av livet... Å håller till fullo med om det Nenne skrev *peker uppåt*
Kramiz Maja
stor varm klibbig kram tillbaka!
Jag tror man kan ha för höga förväntningar på att sommaren/semestern ska vara så fantastisk. Det är nu bara mänskligt att inte vara glad jämt men du kommer att få bättre dagar! :)
Stor kram från mig! :)
Hoppas att det känns bättre snart! KRam på dig och ta hand om dig!
Skicka en kommentar