trippar - nej, trampar

Alla som har barn har nån gång gått och sjungit för dem. Helst ska man gå fram och tillbaka tills det blir spår i golvet, men det hör inte hit... I alla fall, i vår lilla familj sjunger vi mycket. Och då menar jag verkligen mycket! Enda sen Linnea föddes har vi sjungit för henne. Så jag antar att vi nu får skylla oss själva när hon kräver underhållning. Men det hör väl egentligen inte heller hit...

Jag är inte född i Sverige, så jag har inte växt upp med svenska barnsånger. Men sakta men säkert har min repertoar växt till sig. Jag kan säkert ett 30-tal nu; de flesta hela. Och hon är bara fem månader! Det är kul med barnmusik och man blir ju själv lite glad när man sjunger om lilla råttan som går omkring med fyra hål i sin ficka och har en fru som steker glass. Man kan sina sånger så väl att man skulle kunna bli väckt mitt i natten och utan att ens reflektera över det börja med "när trollmor har lagt de elva små trollen och bundit fast dem i svansen..." Det händer iofs då och då.

I vilket fall som helst, det jag vill komma till är att hur bra man än kan de här så finns det alltid några som man har lite svårt för. Fråga mig inte varför... Min älskade man har tex lite problem med bockarna Bruse. Speciellt mellanbocken. Ni vet, lilla bocken trippar, mellanbocken trampar och stora bocken klampar. Alla över trollebron. Han sjunger den varenda dag. Men på nåt sätt så fastnar han garanterat minst en gång hos mellanbocken. Han vill så gärna att mellanbocken också ska trippa över bron. "Mellanbocken Bruse trippar - nej, trampar - över trollebron...", brukar det låta. Egentligen, vad spelar det för roll? Varför ens bry sig om att rätta sig själv? Som om Linnea bryr sig... Men det gör han, min käre man. Det gör han varenda gång.

Själv har jag svårt för lille katt och hennes vänner. Lille koa och lille mora är svåra. Var de tvungna att komma efter varandra också? Blandar ofta ihop dem. Och visst, det kanske inte spelar så stor roll nu, men snart kanske Linnea börjar förstå lite mer av det vi sjunger. Hon kanske kommer tycka att det låter konstigt att lille söte mora skiter på broa.

Än så länge har vi i alla fall jäkligt kul åt det. I vår trötta vardag får vi garva lite åt varandra. För som min älskade Erik säger: "Man blir fasen lite hjärndöd av de här sångerna... jaja... det blir säkert bra..."