Två mammor och två döttrar

Det är vi tre.

Min mamma är på besök. Och ni kanske tycker att jag är konstig, men jag ÄLSKAR att umgås med min mamma! Min räddare i nöden... För andra gången sen Linnea föddes har hon lyckats ta ut lite av sin ledighet för att komma till Stockholm och hjälpa mig så att jag får sova ikapp lite. Världens bästa mamma! Blir jag hälften så bra mamma som hon kommer Linnea att kunna skatta sig lycklig - nej, förresten - lyckligast!

Nu är de två på promenad så att jag kan få lite tid för mig själv. Jag fick sova ett par timmar på förmiddan medan mamma lekte med lillskruttan, så nu kunde jag inte riktigt somna igen. Men det gör inget... det här är också att vila... Helt otroligt så mycket Linnea älskar sin mormor! Hon är annars väldigt reserverad mot alla andra förutom mig och sin pappa. Kan börja gråta bara någon annan bärjar prata med henne (riktigt tråkigt, jag vet, men det kommer säkert att gå över snart). Men när min mamma kom hit i tisdags och vi hade varit på en monsterpromenad tillsammans, en nyvaken Linnea (och då är hon extremt mammig) sträckte ut sina små händer mot mormor, lutade sig fram och la kinden mot hennes... man kunde se mammas ögon fyllas med lyckotårar... mina med, för då visste jag att det här skulle funka, att jag skulle kunna få vila ut mig lite :-) Visst är de söta tillsammans!

Jag har Antony And The Johnsons senaste "The Crying Light" på. Högt! Måste ju testa vår nya surround system; se vad min älskling är så glad för. Har inte riktigt haft tid att lyssna på den skivan. Så vackert! Han har lyckats igen! Minnen från hans konsert i Dalhalla kommer tillbaka. När tårarna utan nån förvarning började rulla nerför mina kinder. I samma stund som han ställde sig framför micken, blundade, la huvudet lite på sned och genom att öppna munnen släppte ut allt det vackra han bär på.. utan nån ansträngning... i samma stund kunde jag känna mina ögon fyllas med värme... Jag kramade om Eriks hand, där under mysiga filten, och allting annat försvann... det var bara jag, Antony och Eriks hand kvar...

Men nu är det bara han och jag... tror jag ska stänga ner er andra nu... ta inte illa upp... jag behöver vara själv med min Antony en liten stund...

Kram på er som orkar läsa mitt svammel!